Fröken Friman, kvinnorörelsen och frågan om sexköp.

Sexköpsfrågan är och har alltid varit en infekterad fråga för kvinnorörelsen. Detta skildras i ett historiskt perspektiv i de senaste avsnitten i tv-serien om Fröken Friman.

Att engagera sig i arbetet för bättre villkor för sexsäljare är oerhört tufft. Det rådande horstigmat faller på alla kvinnor som ens uttrycker en vilja till att förbättra villkoren för kvinnor som säljer sexuella tjänster. Kvinnor måste hålla sig på avstånd från dem som fått horstämpeln på sig, skriver Petra Östegren i artikeln De oberörbara. Kvinnorörelsen har alltid varit mån om att vinna respektlabilitet i samhället och det är den konflikten som de senaste avsnitten av Fröken Friman handlar om. Jag  önskar att kvinnorörelsen då och den feministiska rörelsen idag i ännu större utsträckning hade arbetat för alla kvinnor och att fokus inte bara skulle ligga på dem som ska inlemmas i den ”goda” och ärbara kvinnokategorin igen.

Foto: Peter Cederling/SVT

Så är även fallet med i Fröken Friman då den stereotypt skildrade underdåniga arbetarklassflickan Britta Knutas står i så bjärt kontrast till de andra också stereotypt skildrade frimodiga, fräcka och vackra kvinnorna som säljer sex iklädda tjusiga kläder. Brita är mest tyst, gråter och är bara så oändligt tacksam och programserien handlar en del om att det är hennes heder som skall upprättas. Britta kommer till Stockholm som så många dalkullor tidigare för att kunna tjäna lite pengar. Hon blir bjuden på mat och dryck av en riksdagsman som super henne full och våldtar henne. Därefter låter han anmäla henne som prostituerad och därigenom kan fortsätta utnyttja henne. Fröken Friman handlar nu om att rentvå Brittas rykte och få henne att slippa gå till reglementeringen. Britta skildras helt asexuell och precis som en Madonna. I denna omgång är konflikten viktig för Kinna, hon som själv kommer från arbetarklassen och har erfarenhet av sex utanför den välsignade cirkeln men det görs det inte så mycket av.

I Fröken Friman finns också en läkare vid namn Nea Olsson och hennes rollkaraktär är inspirerad av Sveriges första läkare, gynekologen och sexpionjären Karolina Wideström. Hon hade också i verkligheten en avgörande betydelse för opinionsbildningen mot reglementeringen och de återkommande tvångsundrsökningarna av de registrerade kvinnorna. Reglementeringen innebar att kvinnor som sålde – eller antogs sälja – sexuella tjänster mellan åren 1847 och 1918 skrevs in vid den så kallade Besiktningsbyrån i Stockholm. En gång i veckan fick de genomgå en gynekologisk undersökning vars syfte var att kontrollera deras hälsa och hindra spridningen av könssjukdomar. Om någon var smittad av en könssjukdom exempelvis syfilis måste hon till kurhuset Eira på Kungsholmen för att bli smittfri. Vid sekelskiftet fanns cirka 7 000 sådana ”byråflickor” i Stockholm som fick sina namn präntade i besiktningsbyråns rullor. Johan ”Jöns” Erik Johansson, professor i medicin gjorde i början av 1900-talet en undersökning om reglementeringen och de byråskrivna kvinnorna. Detta finns beskrivet i en boken Reglementeringen i Stockholm som går att läsa på den fantastiska Stockholmskällan.

Han beskriver kvinnornas sociala bakgrund och förhållanden, om inskrivningen och de regler de tvingades följa.

När det var dags att gå och sova igår tog jag med mig min absoluta favoritbok i sammanhanget, Malaria urbana : om byråflickan Anna Johannesdotter och prostitutionen i Stockholm kring 190o. Det är Rebecka Lennartssons avhandling i etnologi och så läsvärd.

Genom denna bok kan vi förstå verkligheten bakom skildringarna i Fröken Friman. Den handlar om sexsäljande kvinnors liv i Stockholm vid sekelskiftet och om den dåtida debatten om moral och omoral. Den sexuellt tillgängliga kvinnan var en förutsättning för den borgerlighetens dygdefullo kvinnoideal och lösningen bakom uppfattningen runt det asymmetriska förhållandet som rådde mellan mäns och kvinnors sexualdrift. Prostituerade kvinnor sågs om en hygienisk utväg för tillfredsställande av det fysiska könsbehovet. Mannens könsinstinkt fick vid denna tid inte levas ut via onani, det vara ett själsligt och kroppsligt fördärv. Det fanns, gudbevars vetenskapliga bevis för självbefläckelsens konsekvenser. Nej tvärtom var samlaget den enda naturliga vägen för tillfredsställande av könsdriften. I praktiken innebar detta att till och med läkare kunde rekommendera manliga patienter att söka upp en prostituerad vilket också skildras i Fröken Friman.

Tyvärr lever denna myt fortfarande kvar och titt som tätt hör jag talas om den upphetsade mannen som i grunden är oförmögen att kontrollera sin starka drift. Även myten om den asexuella madonnan och den sexuella horan lever och frodas med den modifikationen att kvinnor ska vara sexuella men inte för mycket, det passar sig fortfarande inte…

I övrigt tycker jag mycket om serien om Fröken Friman och dess fantastiska svenska kvinnliga skådespelare.