Igår var jag på bio och såg Paradis: kärlek i regi av Ulrich Seidl med fantastisk skådespelarinsats av Margarete Tiesel och Peter Kuzungu. En film som jag fick ont i magen av, som jag var tvungen att prata, prata, prata med tjejerna i mitt sällskap om. En film med många bottnar och stor komplexitet. Det känns omöjligt att på ett rättvist sätt sammanfatta denna film och här finns en enorm möjlighet till en intersektionell analys.
Den 50-åriga Teresa kvinna lämnar sin typiskt självupptagna tonårsdotter i Österrike och det slitiga vardagslivet för en semesterresa till Kenya där hon ser fram emot att bada i nya exotiska upplevelser. Hemma i Österrike är hon en kvinna i arbetarklassen, överviktig och väl medveten om att hon inte duger som hon är. En anar att hon har några misslyckade relationer med män bakom sig där hon bland annat fått höra vad hon måste göra för att duga i sängen.
På badstranden i Kenya ligger hon tillsammans med andra kvinnor från Österrike och solar. Gemensamt äger de ett enormt behov av kärlek, romantik och en uppenbar vilja av att bara kunna bli sedda och accepterade för dem de är. På andra sidan ett uppspänt rep står de unga männen i små grupper och vill sälja armband, halsband, träsniderier, båtturer och mycket annat. Helst av allt önskar de finna en sugarmama som kan ge dem försörjning för veckor, månader eller till och med år framåt.
Hos kvinnorna finns föreställningar om ”den andra mannen” som primitiv och detta genomsyrar de medelålders kvinnornas bild av de kenyanska männen sedda ur ett västerländskt perspektiv. Han uppfattas både som mer ofräsch och med en hud som luktar kokos. Kvinnor fyller sina föreställningar om att deras ”annorlundahet” faktiskt kan inbegripa kärlek även då individerna skiljer sig mycket åt i fråga om ålder och fitness. Efter kärleksförklaringar om att hon är den enda och hennes skönhet är bedårande kommer frågor om hon inte kan bistå med pengar för att hans systerbarn ligger på sjukhus, pappan har hjärtfel och den arbetslösa brodern råkat ut för en mc-olycka.
Många är de killar och män killar som försörjer sig på att låta vita kvinnor betala för kärlek och sex i ett av alla världens ”sexparadis”. Kvinnor som inte längre duger som vare sig sexobjekt eller subjekt i hemlandet, tilltufsade av tidigare relationer till män och naivt ömhetslängtande köper drömmar om kärlek, allt i en exotisk förpackning med kolonialt omslagspapper. Ett ömsesidigt utnyttjande där en scen i filmen gestaltar hur även kvinnor i grupp som får smak på makt på ett vidrigt sätt kan sexuellt utnyttja en ensam man.
Vem utnyttjar vem, är frågan, på både ett individuellt och strukturellt plan. Här finns inga lättköpta svar men en fantastisk film som ställer många oerhört viktiga frågor.
Mitt blogginlägg var färdigskrivet. Sedan blev jag nyfiken, vad skrev tidningarnas recensenter? Googlade fram några recensioner och blev illamående.
Göteborgsposten skriver; Överviktiga, medelålders Teresa, lämnar sin feta dotter hemma och far till Kenya
Svenska Dagbladet skriver: En sovande fet kvinna i kornigt ljus
Blekinge läns tidning; medelålders, dallriga och rödbrända Teresa
Film.nu: blekfeta européer som åker till inhägnade resorts
Nöjesguiden: hela tiden står det där en enorm postkolonial flodhäst i rummet som ingen låtsas om.
När jag kom till bloggen toppraffel och läste; hon är en blek fläskhög, en dallrande blob, så fick det räcka.
Det är tydligt att recensenterna liksom Teresa tycker att hon är för fet för kärlek och sex. Att vara fet är att vara odisciplinerad och osund. Plötsligt ger filmen ytterligare en infallsvinkel och jag citerar en text från Ballers; Logiken blir att tar din kropp för mycket plats ska du vara jävligt försiktig med att ta plats på andra sätt. Här finns en startpunkt. Vi kan inte välja bort smalhetsnormen helt, vi kan inte placera oss bortom den. Men vi kanske kan låta kroppen bli, låta fettet vara om vi föreställer oss den hotande kontrollförlusten, begäret, utbredandet och till och med äckligheten som våra vapen. Vi kan likna det vid den queera stoltheten, eller kanske den queera skammen när den får visa sig: Vi är er mardröm och vi tänker inte be om ursäkt för det. Vänj er. Inte nog med detta, hon är dessutom arbetarklass.
En fet kvinna från arbetarklassen – lägre stående i det svenska samhället kan man knappast vara…
#blogg100, inlägg 25.
Suzann Sexeducator 
Väldigt intressant! Jag har inte sett den men kan rekommendera Mot södern med Charlotte Rampling som kom för några år sedan där istället medelålders amerikanskor åker till Haiti i samma ärende. http://www.imdb.com/title/tt0381690/
Du beskriver en människa, de övriga recensenterna ett utseende och ett varande. Intressant vad vi ser och bedömer.
De europeiska ölmagade män är dumma som inte ser skönheten i dessa kvinnor.
Kanske kan du bli intresserad av mitt arbete om den ämnet här, t ex: http://www.lauraagustin.com/girls-who-buy-sex-from-beach-boys-sex-tourism-in-bali
Laura Agustín, the Naked Anthropologist, som bor i bland i Malmö
Jag är redan mycket intresserad av din forskning och läst flera av dina artiklar dock inte denna. Du var en av våra stora förebilder när vi skrev Osynliga, synliga aktörer – Hbt-personer med erfarenhet av att sälja och/eller köpa sexuella tjänster. Otroligt roligt att du hittade till min hemsida.
marco vega skickade din artikel på facebook där jag såg den. tack!
[…] När feta vita kvinnor köper sex av svarta män. […]
Åh, den där filmen måste jag se! har inte läst artiklarna du hänvisar till med recensionerna…men jag kokar av det du skriver! :-O
Mycket intressant och otroligt tänkvärt…
När någon är osympatisk blir det för många självklart att kritisera deras utseende. JAg förstår inte hur det hänger ihop. Framförallt slår ju inte fettfobi bara mot den påhittade karaktären utan om en är ungefär lika stor så inser en ju att en själv också ska vara avhållssam och glad om en ska bli accepterad som människa.
Håller med Arto men blir samtidigt skrämd av den utseendefixering som gör det möjligt att recencera en film om sexköp utifrån de premisserna. Min fundering blir på vilka vinster och rädslor bär andra individer på när de tillåter sig att bedöma andras sexualitet utifrån vikt och utseende?
Jag undrar om du tycker att sexköp överlag är det minsta problematiskt?
Om svaret är nej så kan jag till viss del förstå din text.
Om svaret är ja så undrar jag om du innerst inne anammat de patriarkala myterna om att heterosexuella män vill innerst inne alltid ligga, när som helst, hur som helst, med vilken kvinna som helst. Att jag frågar beror på att jag tycker du verkar ursäkta och bagatellisera Teresas sexköp med nästan exakt samma argument som män brukar använda för att rättfärdiga sina sexköp utomlands.
Det brukar heta att det är synd om de stackars männen eftersom de inte duger som sex och kärlekspartners hemma i Sverige, det är vårt ytliga samhälles fel att de blir nobbade, de är ”skadade” av tidigare relationer med kvinnor, de vill minsann inte alltid bara ha sex utan ömhet och kärlek också om de träffar rätt kvinna nere i Thailand, o.s.v, o.s.v.
Personligen tycker jag inte att det här är några hållbara ursäkter för att köpa sex vare sig det gäller män eller kvinnor.
Att Teresa skulle anses varaför ”fet och ful” för kärlek och sex i sitt hemland tror jag är en sanning med modifikation. Det är mycket möjligt att hon anses vara för fet och ful -och gammal!- för att få sex och kärlek av de män hon själv åtrår mest hemma i Österrike. Smala, snygga vältränade män i 25-årsåldern vill förmodligen inte ha sex med just henne i första hand, i alla fall inte om de ses mitt i natten på en köttmarknad dit folk främst går för att ragga.
Men det är väl inte särskilt mycket konstigare än att ”fula”, ” feta”arbetarklass män i 50-årsåldern oftast anses vara för fula, feta och gamla för att ha sex med av smala, snygga vältränade tjejer i 25-årsåldern när de ses ute på klubbar och barer.
Visserligen är det vanligare att heterosexuella svenska kvinnor är sambo eller gifta med ”feta” , ”fula” arbetarklassmän som är dubbelt så gamla som de själva än det motsatta, yngre män och äldre kvinnor. Men pratar vi främst om sex eller raggning på uteställen så har för det mesta varken ”feta”, ”fula” arbetarklassmän eller ”feta” ”fula” arbetarklasskvinnor särskilt mycket att hämta hos snygga, smala, vältränade personer som är hälften så gamla som de själva.
Det enda sättet , i bägge fallen att få ha sex med de man helst av allt vill ha sex med blir då att köpa sig sexet i fråga, helst utomlands. Det tycker jag personligen som sagt är fel, både i egenskap av feminist , antirasist och människa.
Jag får intrycket av att du tycker det är ” värre” att Teresa betraktas som fet och ful än att hon köper sex och undrar därför som sagt hur du ser på sexköp. Om du inte tycker att det är problematiskt alls förstår jag bättre att du fokuserar på att hon betraktas som ”fet och ful” istället för på hennes sexköp.
Jag valde att fokusera på Teresa som ”fet och ful” eftersom det var en aspekt av filmen som inte diskuterats och som jag fann intressant. Kvinnors utseende är något som problematiseras långt mer än mäns utseenden, detta kan inte minst se i kommentarer om politiker av olika kön. Det i sig säger inget om vad jag anser som sexköp. Som jag skriver i texten så tycker jag att kvinnornas agerande är mycket problematiskt inte minst utifrån de rasistiska föreställningarna.