Cruising på dåtidens pissoarer

En vän kommenterade sex med orden, vitt och fräscht när det kan vara svettigt och lite sunkigt… Jag tillhör också gruppen som föredrar det senare.

I sommar har jag varit på två intressanta guideturer i min egen stad, Stockholm. Den första var arrangerad av Halwylska museet och heter Bekantskap sökes. Det var en vandring i kvarteren runt Hallwylska palatset med en mycket skicklig och underhållande guide vid namn Leif som inlevelsfullt berättar om de anonyma kontaktytor som pissoarer och offentliga toaletter innebar i en tid där samkönade relationer fortfarande var olagliga. Den andra arrangerades av Queer Tours Stockholm med Emil Åkerö och handlade om queera spår på Östermalm.

För män som ville ha sex med män i början av förra seklet fanns förstås inga dejtingappar och det var olagligt att ha samkönat sex. Samkönade sexuella kontakter var kriminaliserat fram till 1944 och de som blev tagna av polisen riskerade hårda straff. Men på de offentliga toaletterna kunde en sorts kontaktannonser klottras anonymt. På pissoarernas väggar kunde företrädesvis män söka kontakt för förbjudna sexuella möten. De fungerade ungefär som dagens Grindr, Flashback och Qruiser. På toaletterna finns inte bara kontaktannonser utan även recensioner, sexualundervisande råd eller bara betraktelser.

Mycket av innehållet bygger på anteckningar från anteckningar från Bengt Claudelin (1879–1939) som var anställd av Wilhelmina von Hallwyl för arbetet med att katalogisera hennes samlingar. Han ägnade sin fritid till att bland annat åt att dokumentera snuskigt klotter som han hittade på offentliga toaletter.  Efter hans död skänktes hans anteckningar till museet men föreståndarinnan ansåg att innehållet var för vågat. De fem anteckningsböckerna fick inte publiceras förrän på 2000-talet. De så kallade klotterböckerna innehåller en blandning av klotter från offentliga toaletter och historier av sexuell natur som Claudelin fick höra av människor som han mötte. De är troligen skrivna mellan 1910 och 1930.

Printscreen från Bengt Claudelins anteckningsbok 2 men benämningar av manslemmen.

Soldatprostitution var vanligt. De tjänade dåligt och hade mycket tid att fördriva. De civila männen föredrog flottisterna och de stiliga hästgardisterna med sin svarta skinnstövlar och uniform.

Runt sekelskiftet 1800-1900 var militärer i stadsmiljö inget ovanligt. Lönen från regementet var ofta låg, och många sålde sex för att få en extra inkomst. Gardister till häst är en grupp som dyker upp i Claudelins Klotterboken vid upprepade tillfällen. 

Exempel på klotter som Claudelin dokumenterat var; Lördag kväll 16/11 kl 12 vid Molins fontän. Endast hästgardister göre sig besvär.

På Operan 1913 fanns följande klotter:
Igår låg jag med två stiliga hästgardister. Jag knullade den ena i röven, och sög samtidigt den andres store kuk. Härligt! Vem vill göra om det?”

Konstnären Gösta Adrian Nilsson, GAN var en av dem som fascineras och tjusas av sjömännen på stadens gator och söker på lördagskvällarna upp de prostituerade flottister från Skeppsholmen som håller till kring Berns, Kungsträdgården och Norrmalmstorg. Här är en målning av GAN och lägg märke till sjömännens runda rumpor.

GAN, ”Söndagspromenad”, 1917, olja. Foto: Sven-Harrys konstmuseum

År 1965 försvann uniformstvånget och därmed försvann soldaterna från gatorna då de inte längre var lika synliga. ”Då gick solen ner”, som någon ska ha uttryckt det.

Det är något sant fascinerande med cruisingmiljöer som handlar långt mer än bara om sex och jag drar mig till minnes texten från ArkDes spännande utställning om gaysex och arkitektur; Cruising har varit en urban aktivitet som ägt rum i staden – i parkerna, på offentliga toaletter och parkeringsplatser men även i lokaler avsedda för ändamålet som sex- och bastuklubbar. Men cruising är mer än så och den omfattar fler än män och homosexuella. Den traditionella cruisingen har utvecklats och en kombination av appar, stadsutveckling och kommersialiseringen av HBTQ+-kulturen (homo- och bisexuella, trans- och queerpersoner) har lett till en fortsatt anpassning av de traditionella platserna för cruising.

Då: väggen på en urinoar – idag: på Grindr – imorgon: ?

Blogginlägget har hämtat material från:
Guidad visning med Hallwylska museet, Bekantskap sökes.
Guidad visning med Queer Tours Stockholm
Hallwylska museets samlingsdatabas online
https://www.picuki.com/media/2099277036566058513
https://sverigesradio.se/avsnitt/1315129
https://sverigesradio.se/artikel/7272550
https://www.dn.se/sthlm/hon-guidar-till-sekelskiftets-toaklotter
https://www.qx.se/samhalle/8337/soldatprostitution-en-dold-varld
https://www.svd.se/gans-energi-och-optimism-kanns-an-i-dag
https://pressrum.arkdes.se/posts/pressreleases/cruising-pavilion-arkitektur-gaysex-och-cruis-1
Dodo Parikas (1999) Stockholms soldaters hemliga liv. Unga soldater och civila män i Sympatiens hemlighetsfulla makt. Stockholms homosexuella 1860-1960, (red) Göran Söderström, Stockholm , s. 522- 629.

I TAKT, INATT

En gång i tiden var jag på en retreat som leddes av en fd pingstpastor. Vi fick läsa och reflektera över ökenfäderna. Det gick trögt för mig och han sade att jag försökte omfamna för mycket, jag skulle läsa teskedsvis.

När jag idag fick Kristofer Folkhammars diktbok i min hand tänkte jag på denna episod och ville närma mig den teskedsvis. 

Det gick inte, jag läste hela, igen och igen. Jag slukade den hel, fullkomligt frossade i den och känner att jag måste spy. Det handlar om sex, kroppsvätskor, smitta, makt och underkastelse.

Testa dig fram

till en famn

där du plockas isär

till ett köns kära besvär

Att bita, att suga, att pissa. Allt bortom tvåsamhetens gränsvakter.

Ökenfäderna som levde i askes och avskildhet.

Inför de suggestiva illustrationerna av Leif Holmstrand kan jag till sist förmå mig att stanna upp, inte för att vila utan för att försöka förstå. Efter en stund väljer jag att inte alls förstå utan bara helhjärtat njuta med en basgång av ångest.

I TAKT, I NATT är utgiven på Lejd förlag.

Kristofer Folkhammar. Foto: Samuel AD Martín

Varför ska allt vara så jävla snyggt?

Folkkär och färgstark är epitet för Ulrica Hydman Vallien. Inget av detta är passande i de fina rummen. Hennes konstverk har aldrig visats på någon riktigt stor, samlande, utställning. Det är först nu som konstnären efter sin död begåvats med en stor utställning på Liljevalchs. En lördag i coronaland går vi dit. Det är glest med människor trots att utställningen öppnade igår och det råder inga problem med att hålla fysiskt avstånd. Psykiskt kan jag inte värja mig. Det är mycket som går rakt in i in genom den coronatunna huden.

Bild från framsidan av Liljevalchs program över utställningen, En paradisattack Ulrica HV.

I mitten av utställningen ser vi en film om hennes liv och konstnärskap. Det är en berättelse som inleds med nakenbad i en vak som en stark metafor.

Bild från Liljevalchs program över utställningen, En paradisattack Ulrica HV.
(Foto: privat)

Hon är en konstnär som i mycket gått sin egen väg, bryter mot normer och den goda smaken. Samtidigt så visar filmen hur familjen, moderskapet och kapitalismen blivit några av viktigaste områdena i hennes liv. Hon är normbrytande och upprätthåller starka normer. Hennes make sedan många år, konstnären Bertil Vallien bidrar till den komplexa bilden av människan bakom. Hon ville vara fri men när han hade erotiska äventyr utanför ramen klarade hon trots allt inte av det. Han berättar om sin svartsjuka när hon riktat sin erotik och sexualitet åt andra håll än honom. Han gör det dock utan att värdera utan enbart konstatera. Hon dog bokstavligen makens i famn 21 mars 2018.

Jag formligen älskar de färgstarka bilderna, erotiken och sexualiteten i hennes konst. Stannar längre framför målningar som jag som psykoterapistuderande försöker analysera utifrån någon form av psykodynamisk utgångspunkt men sedan knackar den inre teologen på axeln och reflekterar över ormarnas slingrade…

Bild från Liljevalchs program över utställningen, En paradisattack Ulrica HV.

I Dagens Nyheter kan vi läsa hur konsthallschefen Mårten Castenfors är nöjd med att ha fått till denna extra-allt-utställning utan gränser. Han säger: – Mitt budskap inför utställningsarbetet var ”MYCKET!”. Jag har inte velat göra någon … estetisk presentation. Ulrica Hydman Vallien var aldrig någon Ingegerd Råman utan gillade att kötta på, påpekar han.

Bild från Liljevalchs program över utställningen, En paradisattack Ulrica HV.

Sedan kommer vi in i det allra heligaste rummet, in i fittan kanske man kan säga.

Rummet visar ett samarbete med min absoluta favoritkonstnär Åsa Jungnelius som gjorde utställningen Fun Fearless Female tillsammans med Ulrica HV på Smålands museum i Växjö 2004. Utställningen blev Jungnelius genombrott som glaskonstnär och den fick stort medialt genomslag, inte minst tack vare sin erotiska frispråkighet.

Åsa Jungnelius

Glaskonstnären Åsa Jungnelius visar sina fallossymboler i form av dildos, vissa bär kedjor och halsband men där finns också stilettklackar i glas och hennes snippor någon fylld med kaninpäls.

Jag älskar hennes bastanta vackra fittor i glas.

Åsa Jungnelius

En del handlar också om Björn Kjelltoft som på Konstfack gjorde ett examensarbete där han på gamla PET-flaskor målade hennes karaktäristiska tulpaner och ormar och ögon à la Ulrica. Han vill skapa en diskussion om varumärket Hydman-Vallien.

Björn Kjelltoft

Hon kontrar med att göra Kjelltofts pet-flaskor gjorda i handblåst glas signerade Ulrica Hydman-Vallien.
– Med de här flaskorna vill jag säga precis det han sa med sina flaskor: Är det bra att vara så kommersiell? Men jag vände på det och gjorde flaskorna till en personlig grej. När han ställde ut sina flaskor trodde han nog att jag skulle bli riktigt arg och kanske stämma honom. Men jag bjussar gärna på det. Tack för en bra idé säger hon vi kan alla konstatera att det ytterligare blev en ny kommersiell succé!

Ulrica Hydman-Vallien Foto Hans Runesson

Jag blir starkt berörd, ibland irriterad och nästan förbannad över det ibland stereotypt kvinnliga men jag älskar komplexiteten, det fula, oviljan att passa in, skönheten, färgerna, erotiken, det raka utan vilja att behaga och inte minst sexualitetens och fittornas närvarande.

Mina närbilder på Ulrica HVs fittor

TO COME (EXTENDED)

På scenen kommer femton personer i turkosblå kroppsstrumpor in. De bär en  heltäckande dräkt från topp till tå och den är verkligen kroppsnära. På vissa går det att urskilja bröst och penis och jag sätter genast igång och köna olika personer av gammal vana tills jag intellektuellt behöver påminna mig själv om att detta varken är nödvändigt eller tillförlitligt.

Ikväll var jag på Dansens Hus med en vän och kollega och ser Mette Ingvartsens To Come (Extended).

Foto: Jens Sethzman

Scenen är starkt upplyst ungefär som en operationssal. Publiken är dödstyst förutom en hostande man på första bänk. Personerna på scenen intar olika sexuella poser med varandra och stelnar. Med de heltäckande kroppsstrumporna är det lätt att se dem som statyer. Så börjar de röra på sig och fortsätter ha sex på alla upptänkliga sätt. Förutom anala, vaginala och orala samlag så ser jag rimming, smeksex med fötter, händer och lår. Fyra skådespelare bildar ett torn av stjärtar som får smisk. Längre bak på scenen är två kvinnor fullt upptagna med en scissor sister och det är så erotiskt bländande vackert. Jag ser scenen med all sin mångfald av praktiker och tänker att jag bara för någon timme sedan föreläste om penetrationsnormen och vikten av att som terapeut inte reproducera denna. Vill ge denna scen till alla för att se sexualitetens många ansikten.

Det är något häpnadsväckande att se hur dessa kroppsstrumpor klär av dansarna delar av sin personlighet när vi inte ens kan se deras ansikte. Det är en oerhört spännande scen för jag är säker på att vi alla uppfattat den på olika sätt. De anonymiserande kroppsstrumporna möjliggör att vi kan lägga våra egna projektioner på dem och det är befriande. Som psykoterapi-student tänker jag att det hade varit intressant att höra vad människor ser.

Mette Ingvartsen – to come (extended) from Dansens Hus on Vimeo.

Jag tänker också på en film från Dirty Diaries, filmen ”Skin”. Där finns två personer som är klädda i kroppsstrumpor som hånglar. Efter hand börjar de två att klippa upp strumporna för att klä av sig till naken hud och ha sex. Mette Ingvartsen berättar att det inte är helt ovanligt att ha sex i kroppsstrumpor i Japan. Jag skulle vilja bjuda in femton person till ett gruppsexparty i kroppsstrumpor. Fysisk närhet med begränsningar, vad händer? Koreografen berättar också att de inför föreställningen arbetat mycket med dansarnas egna gränser. Vissa har inte velat ha fysisk kontakt på vissa områden och för andra har det varit okey. När något inte känts bra så har de direkt fått säga ifrån och man har hittat en annan lösning på koreografin. Kan jag ha min hand här? Avvakta svar och förhålla sig till detta. Våga fråga och våga lyssna in svaren.

Inför den andra delen klär dansarna av stående på sidorna av scenen i dunkelt ljust. De sätter på sig skor och strumpor och kommer sedan in fullständigt nakna på scenen. Först bildar de en kör där de synkroniserat stönar sig fram till orgasm gemensamt. Stönen ökar i styrka och andningen blir häftigare och mer okontrollerat tills det slutar i ett njutningsfyllt längre stön och sedan börjar det om igen. Det är multipla orgasmer, de byggs upp, kommer och rullar iväg som vågrörelser. Det är njutningsfyllt att se känna igen och uppleva (om än distanscerat i sin egenkropp. Tänker på ett fantastiskt radioprogram där jag fick vara gäst. I sånger från sängkanten  talade vi om orgasmens crescendo, rytm och takt.

Fortfarande helt nakna börjar dansarna dansa en fullkomligt glädjefylld dans som övergår i Lindy Hop. I en efterföljande intervju med koreografen berättar hon varför hon valt just denna dans. I tango är det strikta steg och en som för en annan som följer berättar hon. I Lindy hop är dansen mycket mer fri och det finns stort utrymme för improvisation där både förare och följare kan påverka dansen. Lindy hop är häftigt, intensivt och bygger på dynamiken mellan de som dansar, precis som sex.

2014 började Mette Ingvartsen göra en serie av verk under samlingsnamnets ”The Red Pieces”. För några år sedan såg jag en av de andra delarna om sexualitetens historia och uttryck, också på Dansens Hus. Jag älskade även 7 pleasures och bloggade om den.

Från kvällens eftersnack med Mette Ingvartsen på Dansens Hus.

 

99 trappsteg och dubbel rebound

Jag fick ett mail om erbjudande om att recensera en ny erotisk roman. Jag nappade och i lådan kom författaren Ebba Lovins andra bok 99 trappsteg och dubbel rebound. Hon debuterade  2016 med romanen ”Som jag bäddar får jag ligga” och denna är hennes uppföljare. Ebba Lovin är en pseudonym.

Framsidan andas chick-lit och motsvarar också innehållet vilket närmast är att betrakta som en erotisk chick-lit. I fokus står den relativt nydumpade Lisa med ett stort behov av en omstart i tillvaron. Hon är ung, snygg och framgångsrik med en uppmuntrande väninna i form av Clara. Lisa får en kombinerad inflyttnings och singelpresent av Clara i form av medlemsskap på några olika dejtingsajter samt en svart morgonrock i siden. Hon börjar dejta och och delar upplevelsen med så många andra. Därute finns mycket sand och få guldkorn.

Det sköna med Lisa är att hon inte är helt desperat efter kärlek. Hon har inte haft sex på ett halvår är kåt och vill ligga, däremot inte till vilket pris som helst.

Jag har ingen panik. Orgasmer kan jag få ensam. Det var djävligt skönt i duschen igår. Men jag vill känna värme och hud.

Efter något bottennapp med en kille som byggt en fiskebod i sin hall får hon en läckerbit på kroken men det strular till sig. Men som bekant, efter regn kommer solsken och situationen löser sig på ett lite oväntat sätt. Det visar sig att Lisa är storfiskaren, herself.

Lisa är kåt utan att be om ursäkt för det och tar för sig sexuellt både i ingående beskrivna onaniscener och sexuella situationer med män. Hon är inte ett objekt för mäns lustar utan ett tydligt beskrivet sexuellt subjekt.

Detta är ingen stor litteratur eller inte heller en välskriven roman men det är bra brukserotik för heterosexuella kvinnor.

 

 

 

 

 

Förbjudet erotisk möte

Erland är en konservativ präst, han tar tydligt ställningstagande mot kvinnliga präster och är abortmotståndare. Han är minst sagt tvångsneurotisk och använder ett gummiband som sitter runt handleden, väl dolt under manschetten för att snärta till när begären ger sig till känna. Erland väljer att avhålla sig från självbefläckelsen. Han ser ingen anledning att mata odjuret som annars bara växer sig starkare och aldrig ger upp. Han äger vissheten om att människan liksom alla andra djur bara upplever tomhet efter en orgasm. Däremot i det fördolda drömmer Erland om att bara en gång i livet få  uppleva ett passionerat möte.

Claudia lider av psykisk ohälsa och har en ångest som är avgrundsdjup. Hon skulle helst av allt vilja skriva dikter och vara poet, men har mest varit sjukskriven. Ibland har hon arbetat som personlig assistent. Hon bär alltid rött nagellack och klarrött läppstift.

Claudia söker upp kyrkoherden Erland. Det är länge sedan de träffades där på Evangeliska gymnasiet. Hon frågar honom om han vill bli hennes själasörjare men han är tveksam och ifrågasätter detta med tanke på att de har en förhistoria och varit vänner förr.

Claudia ihärdar och åker på retreat till Själavårdsinstitutet där Erland är en av ledarna. Hon är inte stabil och vet att hon måste spela sina kort rätt för att komma honom nära.

Vilken kyla. Hon kände sig som en törstande unge, som till varje pris ville tränga sig fram och dricka av bröstet fastän hon var för stor. Hon kunde inte bära sig själv. Men att hänga på andra, att inte kunna härbärgera sig själv, sådant passade nog inte här på Själavårds-institutet. Då fick man väl hänvisa till psykakuten,

Han tar sig motvilligt an henne. Så händer det ofrånkomliga. Erland får i mötet med Claudia äntligen känna sig som en man och inte bara som en präst.

Erland; Alla dessa regler som han levde efter. Ja, han behövde burens galler. Utan dem vore han utlämnad åt begär och lidelser. Vilken regel skulle skydda honom ikväll?

Claudia: Önskade hon sig inte en man som kunde älska hennes själsliga skrymslen? Som kunde skrapa melankolin av hennes kropp. Allt var väl inte bara kött och svällkroppar?

Romanen handlar om tro och bekännelse, åtrå, dominans och underkastelse, sexualitet och återhållsamhet,

Carl-Michael Edenborg menar i en recension i Aftonbladet att bokens sexscener kvalificerar för ”Bad sex awards. Jag tycker tvärtom att de är berikande. Speciellt scenen när Claudia bara ger sig hän och där fittan får vara en aktiv agent och inte enbart en passiv mottagare.

Nu befallde Claudia med ens och innan han hann reagera satte hon sig över honom, hon hade gränslat honom och började gnida sitt blanka svullna kön mot hans mun, haka och näsa. Erland kunde inte andas, han fäktade med armarna, han höll nästan på att kräkas. Som en bläckfisk sög sig fittan fast över hans ansikte. En alkalisk blodsmak, ostronslem, trögflytande honung. Claudia stötte mot hans tunga, läppar, haka och näsa. Hon kvävde honom och hennes fingrar med de rödmålade naglarna drog de mörka blygdläpparna åt sidorna och tvingade honom att sticka in tungan. Övermogen fallfrukt, något kemiskt.

Falkenland hittar också fascinerande metaforer för smaken av fitta; krämiga smaker av salt mjölk gamla mynt och syrlig ananas.

På knä fick han stå och dyrka den bultande fittan. En ätbar doft, en doftande smak av metall, salt god fisk och syrlig frukt. Mittpunktens smärtglansande pärla i sitt skimrande skal.

I ett kapitel talar Claudias son Isak om sin mor. I ett annat kapitel talar Claudia om sin stora moderskärlek till sonen Isak. Allt inspirerat från Bibelns Höga Visan. Det blir en smärtsam konflikt mellan modern och sonens bekännelser.

En skräckinjagande scen som jag minns allt för väl under min tid i trosrörelsen är när Erland befaller att Claudia ska vara fri från kemisk påverkan. Det vill säga att hon ska sluta med alla sina mediciner för annars uppstår ett ett motstånd hos henne. Medicinen anses skapa en barriär mellan dem. Det var flera gånger i trosrörelsen som människor uppmanades att  sluta med alla sina mediciner i tro på att de var helade. Här händer det inför den förbön eller rättare sagt exorcism som Erland med hjälp av en äldre kollega utsätter Claudia för. När jag läste till präst hade vi en lektion om exorcism och även om läraren betonade att det var ovanligt så förekom det även i Svenska kyrkan påpekade han.

Boken får sedan ett lite oväntat slut men tyvärr med stor aktualitet. Följ länken om du vill få en spoiler.

Christine Falkenland var länge en stor favorit hos mig men på senare år har jag inte läst något. Det var med glädje (och viss ångest) som jag slukade Själasörjaren. Boken är utgiven hos Wahlström och Widstrand, 2018.

Copyright/fotograf: Kristin Lidell

Sex mellan två män bortanför klichéerna.

Caspar och David träffas på resecentrum på väg och ifrån olika ställen. Som magneter dras de till varandra och inleder en relation som får dem att pröva och ifrågasätta sina ideal och bakgrund. David flyttar in till Caspar och de blir pojkvänner i en vecka på prov för att se hur det känns. Efter en vecka ska relationen utvärderas. Det blir händelserik vecka framförallt inom de själva och i relation till omgivningen. De har helt olika bakgrund och även olika sexuell läggning vilket leder fram till konflikter som måste hanteras.

Det här är en bok av någon som älskar språk och skrivande. Den skulle däremot behöva en bättre redigering. Många gånger glimmar det till av språkliga och formuleringsmässiga guldkorn. Beskrivningen av en kvinna är en av mina favoriter;

Bakom honom kommer en kvinna med en brun Lilla My-tofs och en tunika vars mönster är en blandning mellan ett Rorscharchtest, utspilld juice och barnteckning.

Boken är skriven av Emil Åkerö, kulturvetare som inriktar sig speciellt HBTQ-frågor. Jag har träffat Emil i en rad sammanhang och det är sällan en författare lyckas fånga sin egen personlighet i så tydliga glimtar som i denna bok.

Frihet eller trygg tvåsamhet? I alla förhållanden gäller det att hitta en balans däremellan. Oftast så sker det förälskelsen klingat av men den finns hos Caspar och David från början. Det här är en svår balansgång som nästan alla brottas med, Hur mycket närhet ska det finnas och hur mycket avstånd? Det är två grundläggande mänskliga behov som båda behöver få utrymme. Balansgången i relationen finns som en röd tråd genom hela boken.

Längre än så kommer han inte för David snyftar inte längre utan gråter så att salta tårar droppar nedför Caspars bröst och mage.

Det här är en ovanlig bok då den inte lever upp till de vanliga stereotypa bilderna av vare sig maskulina eller fjolliga bögar. Caspar och David får vara primärt människor utanför stereotypa genusgestaltningar. Det finns scener i boken som är så välkomna i konstrast till konstruktionen av bögar som översexualiserade karikatyrer som ständigt lever sitt sexuellt utsvävande liv.

Sträcker sig mot skrevet, knäpper upp knappen, drar i dragkedjan, det är slakt innanför, tröttheten går genom kroppen, som en strömlinje. Han tar tag i Davids hand.
”David jag tror inte att det här funkar just nu. Jag är ledsen.”

I en heteronormativ värld brottas killarna även med att få epitetet bög klistrad på sin existens. Vad betyder det? När blir det en trång föreställning att leva upp till, en slags färdigstöpt form som en alltid måste förhålla sig till?

Helst vill han vända sig bort, eller säga att han är Davids kusin, för att slippa konfronteras med att behöva vara ”bögen” igen. Istället för att vara Caspar som är ihop med David är han bögen som har bögsex med en annan bög.

Män gestaltar ofta sin maskulinitet i grupp. Socialiseringsprocesserna präglas ofta av en tvingande heterosexualitet och när män är bögar blir det ännu viktigare att de är manliga män och riktiga bögar det vill säga inga fjollor. Sexism och ett avståndstagande från kvinnor i allmänhet och fittor i synnerhet är inte ovanligt när man umgås i vissa grupper av homosexuella män. I boken protesterar Caspar mot både synen på bögar men också mot obegripligheten i att förstå de kvinnliga genitalierna. Han hävdar tvärtom att det är mäns ansvar att hitta en karta för att hitta klitoris. Detta trots att precis innan ändå sagt att han aldrig varit med en kvinna

”Och du är medveten om att abara för att man är två killar så betyder inte det att man bara har sex hela tiden, eller hur?” Caspar plockar upp allvarlighetstråden, låter dem inte skämta bort det. Det sticker i honom, sticker av alla tillfällen då han behövt förklara och förklara och förklara för de toleranta heterosarna som vill väl  och vars skämt är en initieringsrit i en manlighet han inte vill tillhöra.

Om det är en mycket lyckad problematisering av stereotypa genus och sexualitetsmönster är det dock en stereotyp uppvisning av ett möte mellan två killar från helt olika klassbakgrund. Jag som vanligtvis slukar böcker där jag kan identifiera mig i en klassresa från arbetarklass till medelklass så blir det för mycket av det goda till slut. Det blir alltför tröttsamt ensidiga upprepningar även om jag fnissar förtjust i att jag emellanåt hör ekot av författaren själv mästra någon som inte riktigt har samma intelektuella kapacitet.

David ger Caspar en komplimang;
”Ja, som Manet eller Monet eller vad han nu heter.”
”Nu är det ju rätt stor skillnad på Éduoard Manet och Claude Monet, Monet är ju impressionist till att börja med och jag vet inte riktigt om jag vill bli jämförd med några oskarpa näckrosor”

Jag älskar bokens skildringar av de sexuella mötena. Det blir hett och naket. Ett citat kommer jag att använda i kommande föreläsningar för det beskriver sexualitetens komplexitet på ett fantastiskt sätt.

Suga av någon gör man rätt enkelt, det kan vara en snabbt avklarad affär eller ett konststycke i flera akter. Det kan vara en vedergällning med en axelryckning eller ett passionerat sätt att säga det som inte munnen inte förmår att formulera med ord. Sex kan vara komplicerat, lidelsefullt eller bara en känslomässig uttömning och behöver inte vara mer än vad man gör det till.

Boken andra stora tillgång är en levande interaktion mellan två homosexuella (män)niskor som försöker hitta fram till en gemensam relation. Det blir så tydligt med svårigheterna i relationsskapande där vi upprepar många av våra tidiga beteendemönster, vill ha trygghet och frihet, utrymme och vara behövd. Därtill har vi hela det individualistiska och postmoderna samhället att förhålla oss till. Mitt i allt detta uppstår kärlek, konstruktion eller inte. När den finns där måste vi oss förhålla oss till det och se om där finns något bortom förälskelsen.

Caspar känner sig mer naken och utlämnad än vanligt, han har legat med fler killar än vad han kan vågar räkna till. Även om detta är en väldigt enkel rutin som han har genomgått och genomlidit med att för många män och killar än vad han vågar räkna till och trots att det knappt ens är sex ur hans eget och många andra bögars penetrationsfixerade normativa tänkande där tre-stegs-raketen med ”hand-oralt-analt” känns som en inlärd och utlärd läxa i form av korvstoppning, så känner han för första gången rodnad på sina kinder. Han skäms inte, men det känns som att det finns mer substans i deras enkla rörelser än vad det någonsin har funnits i alla dessa både knapplösa och namnlösa knull han haft men inte minns. 

Boken rekommenderas varmt!

 

Skamlösa äventyr

För lite mer än en vecka sedan var jag och min käresta på en fascinerande föreställning om skamlösa historier av Fabula Storytelling på Pero teater. Där berättade Annemarie Krarup och Mats Rehnman erotiska historier insamlade av den danske Evald Tang Kristensen.

Den folkliga berättartraditionen har verkligen en mycket stor skatt av erotiska historier. Evald Tang Kristensen är en av dem som har gjort ett fantastiskt gediget arbete med att samla in och teckna ned folkminnen. Han ses som en av Europas bästa folkminnesamlare. För 150 år sedan vandrade han omkring och sökte upp bönder, pigor och torpare och de som sågs som obetydliga personer i ensliga stugor. Sedan tecknade han ner sägner, sagor och visor.

Krarup och Rehnman har dykt ner i hans stora samlingar och kommer snart ut med boken ”Skamløse eventyr”.

Berättelserna handlar inte sällan om präster och andra höga herrar och var ett sätt att driva med överheten. I föreställningen fick vi höra några av berättelserna ur boken och se illustrationer som Mats Rehnman gjort.

Det är ett spännande område med erotiska folksagor. När jag går igenom bokhyllan hemma så hittar jag den norska Brudprovaren skriven av jägmästaren Per Christian Asbjørnsen (1812-1885) och prästen Jørgen Moe (1813-1882). De har givit ut erotiska sagor från 1840-talet och framåt.Dessutom fanns jag boken ryska erotiska sagor som är samlade av Aleksandr Afansiev. Första upplagan kom ut i Genève kom visst ut redan 1872, då Afansiev förde ut samlingen på illegal väg. Först 1992 kunde den släppas i Ryssland innan fanns den bara i några illegala utgåvor.

Funderar på att anordna en sagostund för vuxna, det finns lite material att ta av.

För att de ville det

Den medelålders Tess har flyttat till Egypten efter att hon träffat sin stora kärlek, Omar. Hon försörjer sig som internetterapeut och tar emot sina klienter framför datorn. Omar dör plötsligt och oväntat ifrån henne. Men hon blir kvar i Egypten. Hon börjar på en kurs i salsa för att han hon vill känna något i kroppen som liknar sex men ändå inte är det. På salsakursen faller hennes ögon på Rodriguez som är läraren. Hans relation och maktspel med flickvännen Isabella fascinerar henne då den verkar bygga på dominans och underkastelse. Hon bjuder hem dem båda.

Rodriguez och Isabella talar med Tess om sitt förhållande. Isabella är den underordnade men styr fullständigt över sin underkastelse och visar inte de känslor som Rodrigo häftigt tycks längta efter. Han älskar att dominera och bestraffa henne med samma intensitet som han vill att hon ska ge sig hän till honom även i kärlekens tecken.

På Natur och Kulturs hemsida står det att Kajsa Sundins nya roman handlar om sex, för en enkelspårig människa som mig räcker det för att väcka min nyfikenhet.

Fotograf: Ylva Sundgren

Boken är i många stycken en fascinerande beskrivning av BDSM. Isabella förklarar; Föreställ dig att du har tio bilder av vår relation. I nio av dem ser det ut som att du är en fruktansvärd person och jag liksom råkat i händerna på dig. Det kan vara som den gången när vi låtsades att du bedrog mig med den där andra kvinnan. Eller som den gången när du lämnade mig i rummet med alla spikarna. Men i den tionde bilder förändras perspektivet och man kan se sig själv utifrån och tolka bilderna på ett helt annat sätt.

Rodrigo beskriver som många BDSM-utövare att detta var något som han erfor redan som barn; När Rodrigo var liten hade han en leksak som gav ifrån sig elektriska stötar. Han förstod direkt hur han skulle leka med den. Han insåg något om sin kropp och han kunde tänka ut det vildaste sätt att använda den där leksaken på. Det tog en halv livstid att förstå att den kunskapen handlade om sex.

Rodrigo vill vara på gränsen där saker håller på att gå över styr men det handlar aldrig om ilska och frustration, aldrig om att förstöra eller skada. Jag tänker på titeln på en avhandling om BDSM av Lotta Carlström, BDSM: paradoxernas praktiker. Han gör det för att de ville det…

Historien förs framåt och triangeldramat växer och slår sedan ut i blom på ett lite oväntat men behagligt sätt.

Detta är inte primärt en BDSM-skildring, inte heller en erotisk roman även om den bär spår av båda. Det handlar lika mycket om tomheten efter sorg som inte går över och om mänskliga relationer och intimitet. Det är en lockande roman som jag liksom slukar ändå ger den ett fragmentariskt intryck och blir vag och faktiskt lite ljummen emellanåt.

 

Feministisk erotik flopp

Leopard förlag släppte för någon månad sedan en ny ljudboksserie med feministisk erotik som finns hos alla de större ljudboksdistributörer. Den första novellen som jag lyssnade på heter Amelie och beskrivs som en vacker men likaså snuskig sexscen mellan två kvinnor.

Jag skulle säga att det varken är snuskigt eller vackert. Snarare lite småtrist och dåligt skrivet. Kanske kan detta väcka någon form av upphetsning hos en fjortonåring med begränsade eller inga erfarenheter av sexuella möten.

Tanken på att producera något bortom heteronormen och med annat än normkroppar lät onekligen lockande men om kvalitén skall hålla den här nivån så föredrar jag många gånger hellre något från mainstreamkulturen.

Novellen består av ett sexuellt möte mellan två kvinnor som beskrivs detaljerat med alla kroppsdelar som möts men det är helt utan känsla i läsandet och där finns inget som skaver eller heller intresserar. Det är som att köra autobahn från en plats till en annan utan någon form av upplevelse. Vi vet vart vi är på väg och vägen dit är tämligen förutsägbar och ointressant.

Amelie är en erotisk kortnovell skriven och inläst av bloggaren Alejandra Cerda, även känd som JandiheartEco.